3–4 juni 2015
Storstädning
Vem älskar att städa? Inte jag och troligen få andra medlemmar av Nyköpings fotoklubb, om någon alls. Men storstädning har sina positiva sidor. Till skillnad från vanlig städning, som mest handlar om att flytta dammet en vecka framåt, kan man få resultat som inger tillfredsställelse och blåser upp självkänslan. Äntligen gjort och vad fint det blev!
Så kändes det i alla fall för sex malliga styrelsemedlemmar häromveckan efter att de gett klubblokalen en ordentlig omgång. Först ut var Joakim och Björn som på onsdagen hyvade ut allt gammalt ”skrot”. En del hade säkert bott där de senaste 30 åren. Men nu skulle allt som var otjänligt för fotografer och föga intressant för andra kastas ut. Det inkluderade en del grymt åbäkiga don, så herrarna fick spänna musklerna. Men ut kom alltihop. Det blev två lass till Björshult med Björns skåpbil. Sen tog man i med hårdhandskarna och bräckte upp alla förvaringsskåpen. Innehållet finns t.v. i numrerade kassar om någon vill ha tillbaka det. När herrar ordförande och kassör drog hem, bör de ha känt sig väldigt nöjda med sina insatser
Dagen efter var det dags för Gun, Inga, Eva och ego att göra sin bit med vatten, såpa och skurknän. Alla golv dammsögs och torkades, så ock alla hyllor. Inget fusk heller. Varenda möbel flyttades undan så att dammsugaren kunde göra sitt, stolarna avtorkades och köksväggarna tvättades. Man kan väl inte påstå att klubblokalen efteråt gnistrade som i Tv-reklamen för tvättmedel, men så rent har där inte varit på många år.
Innan sommaren är över skall det också hängas upp draperier och kanske målas någon vägg. Projektorn skall få takupphängning och rummet utanför pentryt en väggbänk. Sen får vi ta det bit för bit tills vi förvandlat källaren i Högbrunn till landets mysigaste lokal för fotografiska seanser.
För storstädningar talar också möjligheten att hitta bortglömda ting! Någonstans i skrymslena hittade Joakim en handskriven berättelse om en klubbutflykt till Gotska Sandön för 60 år sedan! Och när arkivet nu flyttades till bättre förvaring, hittade jag en borttappad skatt: en simpel skrivbok av det klassiska slaget med svarta pärmar av vaxat tyg – som innehöll alla mötesprotokoll från grundandet den 5 oktober 1944 till och med 30 oktober 1947. Mitt arkivariehjärta slog volter!
Kerstin Abukhanfusa