Månadsmöte 26 augusti 2019

En lektion i hur Naturen låter sig ständigt omtolkas.

Kanske var det alltför fint väder när Nyköpings Fotoklubb samlades till höstsäsongens första månadsmöte, för antalet deltagare blev färre än väntat. Jag är dock säker på att de 17 personer som närvarade inte ångrade sitt val. Vår gäst denna kväll var Niklas Virsén. Han är medlem i Svenska Naturfotograferna och anordnar fotokurser och resor i eget företag, Fröstad Naturfoto.

Vi har haft besök av flera naturfotografer de senaste åren och varje gång förundras jag över att det finns så många olika sätt att skildra naturen genom kameraögat. Varje fotograf brukar dock utveckla sin egen profil. Men Niklas visade sig ha flera och de var rätt olika, både ifråga om formspråk och känsloläge. Kanske är detta hans särtecken, och kanske har han ännu fler uttrycksformer än de tre vi fick uppleva.

Bildresan denna kväll tog oss först till Östafrika där motivkretsen främst var primater och stora kattdjur. Visningen inleddes med en rad profilbilder i ”low-key” exponering, dvs. starkt nedtonad bakgrund. De representerade en sida av Niklas ”multiprofil” och var både flotta och fantasieggande, men när jag drog hemåt var det inte dem jag mindes.

Det var istället närbilden av en bergsgorillas grova fingrar, det ärliga men finstämda porträttet av en trött lejonhannes ärrade ”ansikte” och intensiteten i en ung gepards blick tillsammans med den explosiva kraften i hans muskler. Dessa exempel ingick i den sekvens som bestod av närgångna (nästan ”integritetsstörande”) detaljbilder. Jag upplevde dessa närbilder som mycket ovanliga men kan inte riktigt avgöra varför. Tror det handlar om den emotionella finkänsligheten i det tekniska bildspråket (tyd den ekvationen den som kan …).

Till sist lämnade vi Afrika och förflyttade oss till Norge, där vi mötte myskoxar i Dovrefjällen och lunnefåglar i Varanger. Nu blev det ren ögonfröjd för mig vars bakgrund är grafiskt bildskapande. Här var tekniken ”high-key” och helvita bakgrunder som förvandlade oxar och fåglar till färglagda tuschteckningar. Dem har jag också kvar på näthinnan. Där sitter förresten även Jörgens cykel. Som jag gärna skulle ha på väggen.

Sådant blev alltså mitt möte med den fotosafari som Niklas bjöd oss på. Säkert skulle andra deltagare redovisa andra intryck, men jag är säker på att alla fann kvällen givande. Det blev också ett livligt samtal kring kaffebordet, innan gästen tackade för sig. Då hade han som brukligt dragit nästa månads teman och hittat IS och SVEK. Tuffa utmaningar. Det första med tanke på årstiden och det andra … jag hur illustrerar man ett så abstrakt begrepp som svek? Blir spännande att se om några lyckas med uppgiften.

Antalet månadsbilder kring Tiden och Gång var relativt få men inspirerade till en hel del prat. Vi blir helt klart allt bättre på att prata bilder. Och bättre ska vi bli, det ska höstens program se till.

 

Kerstin Abukhanfusa

Temabilder för månadens teman TIDEN och GÅNG:

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *