Majutflykt till huvudstaden 2015-05-28

2015 majutflykt Sthlm

Fyra nyköpingsfotografer på vift i storstan

Som mitt-i-maj-aktivitet skulle det enligt planerna bli utflykt till Stockholm med besök på Fotografiska och sedan stadsflanering med kameror. Men det strulade till sig med datum, så det blev inte av. Men skam den som ger sig. Strax innan maj tog slut packade tre glada fototanter och en dito ’gube’ in sig i ett stycke bil och satte kursen mot Fotografiska. Där anlände vi samtidigt med en tysk kryssare som spottade ut turister, varav flera hade valt att göra Stockholm per cykel! Bra idé tyckte vi.

Det stora dragplåstret på Fotografiska var Nick Brandt med sina magnifika ’djurporträtt’. Urvalet bestod mest av lejon och elefanter samt avskräckande dokumentation av tjuvjakt och några fascinerande bilder av mumifierade fåglar som drunknat i en vulkansjö. Motiven imponerade förvisso, men minst lika mycket den otroligt skickliga bildbe­handlingen med detaljskarpa figurer i sammetslen gråskala. Av allt beröm fotografen skördar bör han nog dela med sig en god bit till sina labbtekniker.

Allra först hamnade vi dock i en stor retrospektiv utställning med verk av den för oss okände engelsmannen Martin Parr. I första salen var vi nära att vända om. Parr började fota folkliv på 1960-talet och bröt då mot reglerna genom att braka på med blixten rakt på motivet och avhålla sig från alla försök att dämpa starka färgeffekter. De ofta väldigt roliga motiven drunknade tyvärr i färgbadet (främst rött). Med tiden utvecklades dock fotografens bildfilosof (och hans tekniska verktyg), och vi blev allt gladare över att vi inte ’vänt i porten’. För Parr bjöd på ett övermått av humor. Han kan också konsten att göra personerna nästan kusligt närvarande. De kliver ut ur bilderna på ett sätt jag inte minns mig ha sett förut.

Efter ’världsomsegling’ med Parr och safari med Brandt, kom vi till Vee Speers besynnerliga ’kostymbarn’. Oerhört noggrant komponerade men avpersonifierade ’mänskliga stilleben’ som inger mig obehag. Vi dröjde inte så länge. På vägen ut passerade vi bilder av Johan Strindberg, som utnämnts till årets löfte. Han verkade värd att syna men nu började vi bli bildtrötta och hungriga.

Efter god lunch på kvartersrestaurangen Klaver gav vi oss ut för att leka gatufotografer på Söder. Vi rörde oss i trakterna mellan Götgatan och Renstiernasgatan, runt Sofia kyrka och slutade i Vitabergsparken. Och hade riktigt kul! Efter totalt 6 timmar i Stora stan (de flesta stående och gående) styrde vi hem till vår egen lilla värld. Väldigt nöjda med vår dag.  Till och med vädret var oss gunstiga! Bildskörden kanske vi delar med oss av på något höstmöte.

Kerstin Abukhanfusa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *